Som en del av det tvärkonstnärliga utbudet på utställningen Generation 2020 visas också performanceverk som lever i ögonblicket. De här verken placerar sig i gränslandet mellan modern teater, performance och annan scenkonst och utmärkande för dem är mötet mellan konstnär och publik.

Se kommande visningar på Evenemang-sidan.

Soyoung Chung: The Eraser

Verket äger rum i ett toalettbås, där alla som vågar komma in blir skymfade; i tur och ordning försätts besökarna i den mobbades position. Verket grundar sig på konstnärens egna upplevelser från skoltiden och är en slags interaktiv performans som blir till i stunden, under utställningens gång. Händelserna dokumenteras på video och visas ovanför handfatet. Skällsord efter skällsord suddas ut som om de vore smuts. Radergummit är det samma som då för många år sedan.

Soyoung Chung (f. 1996)
The Eraser, 2018
installation, performance, dokumentationsvideo
Performance ca. 40 min
Installationen och performanceverkets dokumentering visas under hela utställningen.

Birit Haarla: Vaggan

Jag är Čiske Jovsset Biret Hánsa Outi Biret. Jag studerar vid högskolan P.A.R.T.S. – Performing Arts Research and Training Studios i Bryssel. I Vaggans bekymmerslöshet, tidlöshet och gungande, moderliga omsorg sover en radikal mjukhet. I verket vaknar man just upp från dagsömnen: sömn och vakenhet blandas ihop. Verket uppmuntrar till att dela denna intima upplevelse kollektivt tillsammans och utforska hur det kunde förändra vårt sätt att förhålla oss till andra människor.

Birit Haarla (s.2000)
Vaggan, 2019
dansverk
8 min
dancer: Katja Haarla, Isabella Nevanlinna, Aino Louhivaara, Sofia Ruija
musik: Alban Berg: 3 Pieces for Orchestra op. 6:3 March, Zbigniev Preisner: Finale

Veera Huppunen & Lotta Ilonen: Hemort

Vårt verk är som en tvåhövdad get. Det ena huvudet försöker hela tiden ta sig till skogs, det andra strävar högt, mot taken. I konflikten mellan de två huvudena har det fötts en kropp. Den har revben och lungor och nervsystem och åtminstone ett öra. Konflikten är inte stum, utan den är lite osäker, anarkistisk, ifrågasättande och humoristiskt småleende. Huvudena gör en överenskommelse, det ena tar en fiol, det andra en bunt papper och så kliver geten upp på scenen.

Veera Huppunen & Lotta Ilonen (s. 2001)
Hemort, 2019
poetiskt ljudlandskap
13 min
musiker: Darja Gustafsson, violin, Julie Svacinová, altviolin, Eero-Pekka Salervo, cello, Miro von Konow, batteri

Siiri Karhapää: En man som kissade på min katt

Jag skriver dikter i väldigt fri form. Inspiration till dem får jag bland annat ur surrealismen, och därigenom också ur mina egna drömmar, ur visioner som har skakat om mig och ur den verkliga världen omkring oss. Dikterna är som mina egna barn. I dikterna kan man gömma oändligt mycket osynlig kunskap.Jag skriver dikter i väldigt fri form. Inspiration till dem får jag bland annat ur surrealismen, och därigenom också ur mina egna drömmar, ur visioner som har skakat om mig och ur den verkliga världen omkring oss. Dikterna är som mina egna barn. I dikterna kan man gömma oändligt
mycket osynlig kunskap.

Siiri Karhapää (s.1998)
En man som kissade på min katt, 2019
poesiuppläsningar
25 min

kuva: Samuel Kujala

Mikko Kauppila: Min häst Kver

Jag intresserar mig speciellt för kön och dess kroppsliga förutsättningar i scenkonsten. Jag utforskar sceniska taktiker för det queera och mitt förslag till hur detta kan genomföras är en pervers varelse. Verket Min häst Kver bidrar till att strukturera en pervers varelse. Varelsen är en varelse ur både politisk fiktion och upplevd verklighet. Den är inte man, bög, vit, medelklass; en pervers varelse är en skringrande hop.

Mikko Kauppila (s.1995)
Min häst Kver, 2018
scenkonst
30 min

Nooa Kekoni & Jessica Piasecki: GORS

Vi lärde känna varandra då vi studerade dans och konst vid Teaterhögskolan. Vi vill arbeta på ett sådant sätt att vi inte behöver ångra det efteråt. Också i detta projekt var utgångspunkten en välmående process – vi skapar ju ofrånkomligen en arbetskultur som vi bygger vidare på. För oss är det verkligt viktigt med gemensamma spelregler och lättsinnighet och å andra sidan att jobba för fullt.

Nooa Kekoni & Jessica Piasecki (s. 1995 & 1997)
GORS, 2020
spel performance i Studio Rex 19.8. – 23.8.2020
Arbetsgrupp: Leevi Kekoni, Nooa Kekoni, Antti Kemppainen, Lea Lintula, Evan Miller, Jessica Piasecki

Oskari Kymälä­i­nen: Dave is mis­be­ha­ving & Studie över rörelse 2

För den här utställningen har jag gjort verk som illustrerar vardagliga känslor och känslotillstånd i min värld. Jag har försökt närma mig olika teman
ur mer eller mindre personliga synvinklar. Om åskådaren
kan använda ett verk som reflexionsyta i sin egen värld
upplever jag att jag har lyckats.

Oskari Kymäläinen (s. 1999)
Dave is misbehaving
4 min
dansverk
dancer: Oskari Kymäläinen och Isabella Nevanlinna
musik: scen från filmen The Space Odissey

Studie över rörelse 2
dansverk
9 min
dancer: Isabella Nevanlinna, Heini Hermunen, Elle Turunen, Anna Skibjuk
musik: René Aubry: Replay, Heinali: II

Ainu Kyrön­seppä: Sträng

Jag är dansare, konstnär, ivrare, skapare. Jag skapar intuitiva rörelser och i mina verk gillar jag att utmana åskådarens öga och den uppträdandes kropp i rummet. En rörelse som utlöses av en känsla, ett infall i ögonblicket, frihet och påhittighet är kittlande. I mitt soloverk studerar jag kommunikation och kontakt mellan kropp och ljus.

Ainu Kyrönseppä (f.2000)
Sträng, 2020
danskonst
15min
belysningsdesig: Ainu Palmu
musik: Skee Mask: Cerroverb, Jon Hopkins: Neon pattern drum

Ville Lau­rin­ko­ski: TELENY

Till verket hör en performance som sker i stunden och slingrar sig omkring installationen – objekten som hör till installationen förblir å sin sida som ankaren i rummet. De påminner om kroppen och den rörelse som nyligen fanns. De lösryckta och oidentifierbara föremålen ger upphov till nya upplevelser som måhända har sin grund i den feminina pojkgestalt, ”twinken”, som är ett genomgående inslag i performanceverkets queera bildspråk. Kropp och identitet i förändring skymtar fram genom lagren av litteratur, visuell kultur, konsthistoria, självbiografier och populärkultur.

Ville Laurinkoski (s. 1996)
TELENY, 2018-2020
språk engelska
performance, installation
30 min
Installationen visas under hela utställningen.

Sara-Maria Pirhonen & Nenna Tyni: Ögonblick 2.0

Clowner som karaktärer är oförskämda och rättframma, de vågar säga högt obekväma saker utan att bry sig om konsekvenserna. De arbetar mot inlärda och gängse sätt att agera. I utställningen sätts clowners rättframhet på kollisionskurs med vårt dagliga liv.

Sara-Maria Pirhonen & Nenna Tyni (f. 1994, 1995)
Ögonblick 2.0, 2020
clowneriperformance
varaktighet TBA
kostymering och maskering: Riina Nieminen

Kaisa Syrjänen & Maija Viipuri: Ljuvligt?

Vi studerar förhållandet mellan bild, rörelse och kroppslighet. Hurdan är den kroppsliga upplevelsen under samhällets vakande öga? Hur känns den?

Jag glömmer att jag är en hop materia som andas, för jag betraktar mig själv objektivt med andras ögon. Vad betyder inre medvetenhet för mig i en blickfixerad värld som idealiserar kroppen som objekt? Vem är jag, då jag ser ut såhär på bild?

Kaisa Syrjänen & Maija Viipuri (f. 1997)
Ljuvligt?, 2019
scenkonst och installation
30 min
Installationen visas under hela utställningen.

Alma Äijö: Ungt sinne

Danskonsten är min passion – med dansen kan jag uttrycka olika saker. Med mitt verk Ungt sinne gör jag danskonsten till en del av utställningen. Jag tar kontakt med rummet, andra verk, åskådarna och mig själv. Jag tror att dansen kan ge en ny synvinkel på verken. Verket består av två delar. Den första delen rör sig runt de andra verken. I den andra delen ligger fokus på att bryta ner skyddsmurar och på en ung människas relation till sig själv.

Alma Äijö (s.2004)
Ungt sinne, 2020
danskonst
10 min
musik: Christophe Filippi: Le Voyage, Christophe Filippi: Patterns, Ólafur Arnalds: This Place Was A Shelter