Välkomna till Amos Rex. Den här sidan är för barn och dem som kommer till museet tillsammans med barn. Ni kan till exempel läsa sidan tillsammans före besöket!
Pssst, lärare och pedagoger, era sidor hittar ni här: Skolor och daghem
Det här är Ou. Ou tycker om barn, för många gånger förstår barnen hen bättre än vad vuxna gör. Ou har nämligen lite svårt att kontrollera sina känslor och har dessutom massor av energi.
Att komma till museet
Att komma till museet
Museets huvudingång är i Glaspalatset, ingång från Mannerheimvägen. Tillgänglig ingång från Glaspalatstorget.
Barn under 18 år kommer in gratis. Biljettkassan hittar du direkt till vänster från huvudingången sett. Om du besöker oss med barnvagn kan du köpa biljett i museibutiken, som ligger närmare den tillgängliga ingången och hissarna.Om du besöker oss med barnvagn kan du köpa biljett i museibutiken, som ligger närmare den tillgängliga ingången och hissarna.
 |
Bakom garderoben, vid de låsbara skåpen, finns plats för några barnvagnar. Ni kan också ta barnvagnar med till utställningssalen. |
 |
Skötrum för barn finns bredvid garderoben. |
 |
På museet får man amma var som helst. |
 |
I garderoben kan du också låna hörselskydd för barn. |
Museets viktigaste uppgift är att ta hand om konstverken, så att de hålls hela i all evighet. Museets regler finns också till för alla ska kunna ha ett så trevligt museibesök som möjligt!
Viktiga saker som är bra att komma ihåg under hela besöket:
- Du får inte röra vid verken, inte ens snudda lite, om det inte tydligt sägs att det är tillåtet. Det är för att konstverken inte ska gå sönder, bli smutsiga eller korrodera. Visste du att det fett som man naturligt har på fingertopparna kan lämna märken till och med i en hård bronsskulptur, märken som aldrig går att torka bort? Också fastän det till en början inte syns något alls med bara ögat.
- Du måste hålla ett tillräckligt stort avstånd till konstverken, hur gärna du än skulle vilja titta på dem på närmare håll. För om någon till exempel snavar eller bara nyser på ett verk kan det gå riktigt illa! Det är bra att hålla sig på tryggt avstånd från verken, så att det inte sker några missöden.
- Inne i museet går man lugnt. Det är okej att vara ivrig, men du måste kunna låta bli att springa. Det är för att det är lättare att snava när man springer och då kan man skada oersättliga kulturskatter.
- På Hans Op de Beecks utställning Den tysta paraden får man bara gå längs stigarna i den parkliknande omgivningen. Var vänliga och håll er på stigarna – att gå omkring på konstgräset eller att kliva på stenarna är inte tillåtet. Håll småbarnen i handen.
- På utställningen Den tysta paraden finns fyra soffor som man får sitta i. Sofforna är särskilt utmärkta och deras placering är också utmärkt på kartan i utställningsbroschyren.
- Man behöver inte alls vara tyst på museet! Diskutera konsten, debattera, utbyt åsikter! Men vi ber er att också ta hänsyn till andra besökare på museet, så att alla ska kunna ha ett trevligt besök.
- Man får visa känslor på museet. Om något är roligt får du skratta, om något får dig att gråta är det också okej!
Och till sist:
Du måste lyda personalen. De är alla jättetrevliga, man behöver inte alls vara rädd för dem. Du kan fråga dem om vad som helst, de kan museet utan och innan! På plats finns också diskussionsguider som har till uppgift att diskutera med besökarna – om konst eller om vad som helst. Du känner igen personalen i deras lila arbetsrockar!
Larissa Sansour
9.10.2024–2.3.2025
Inom konsten är vi fria att föreställa oss de mest märkliga saker! Tänk om det plötsligt började regna ner tallrikar från himlen? Eller tänk om hela städer och alla dess invånare flyttades för att bo i en enorm skyskrapa? På Amos Rex visas nu en utställning av den palestinsk-danska konstnären Larissa Sansour, där fantasivärldar blandas med verkliga händelser.
På utställningen visas fem videoverk, en stor och flera mindre skulpturer och en installation. Berättelserna i videoverken handlar om både verkliga och påhittade personer, som minns gångna tider och drömmer om framtiden. En flyger till månen, en annan vattnar ett olivträd, någon sjunger en opera. Många av dem upplever sorg och förlust. Och det är ju precis så: konsten ger utrymme för alla slags känslor.
Konstnären Larissa Sansour har också tvingats hantera sorg och förlust i sitt eget liv. Hon föddes i Palestina, ett land där det länge har varit oroligt bland annat på grund av krig. Under de senaste hundra åren har de flesta palestinierna tvingats fly från sina hem, och många har fortfarande inte kunnat återvända. I sin konst funderar Sansour på hur livet kan gå vidare även under mycket svåra omständigheter. Hon föreställer sig hur framtiden kunde se ut om vi hade fler sätt att förstå varandra och världen omkring oss än vi har idag.
Vänligen observera att det är mörkt i utställningssalarna. Här och där förekommer det ljud som kan kännas spännande. Här kan du läsa och bedöma om utställningen är lämplig för er:
Barnens karta
Larissa Sansour-utställningen är som ett äventyr genom möjliga världar och framtider!
… Men verken innehåller också bilder och ljud som ibland kan kännas spännande. Vi uppmuntrar dig att prata om de känslor som konsten väcker! I utställningssalarna finns diskussionsguider med lila rockar 
som du alltid kan vända dig till. Diskussionsguiderna lånar också gärna ut hörselskydd vid behov.
1. Monument for Lost Time
Vad händer! Vad har du framför dig, är det månne ingången till en mörk tunnel, eller har solen kanske slocknat och trillat ner i museet? Kisa med ögonen och titta noga. Du märker kanske att mörkret skärper alla sinnen. Vilka ljud kan du höra? Vad rör sig i dina tankar?
Här måste du koncentrera dig om du vill se konstverket! Kan du urskilja verket i mörkret, kan du säga vilken form det har? Förutom synen märker du kanske att mörkret också skärper andra sinnen. Vilka ljud kan du höra? Kan du känna av något annat?
2. As If No Misfortune Had Occurred in the Night
Det finns många olika sorters känslor, de kommer och går och ingen av dem är ”rätt” eller ”fel”. Men kan känslor ha en viss färg? I konstnärens hemland Palestina är indigoblå sorgens färg. Vad känner du just nu? Vilken färg skulle din känsla vara?
3. Nation Estate
I det här verket föreställer sig konstnären hur det skulle vara att bo i en enorm skyskrapa där varje våning innehåller en hel stad. Hur tror du att framtidens hem kunde se ut? Vad skulle synas genom fönstren?
4. Studio Rex
Framtidslabbet har tagit över museets konstverkstad och bjuder in dig på en upptäcktsresa till alternativa framtider. Hur kommer framtiden att kännas: mjuk eller kantig, glänsande eller sprakande? Vilken färg eller form kommer den att ha, och kan det finnas många olika framtider? Kom och testa!
Hur tala om konst och känslor?
Konst kan väcka en mängd olika tankar och känslor, från spänning till skrattanfall och sorg. Inget är för stort eller litet att prata om! Vi uppmuntrar dig att prata om allt, både det som är trevligt och det som är mindre trevligt. Ett bra sätt att börja är att fundera på ifall någon viss känsla sitter i någon viss del av kroppen – kittlar det kanske i maggropen när du tittar på ett videoverk, eller kanske benen vill springa iväg från konstiga ekande ljud? En person kan bli förtjust i ett konstverk och en annan kan känna sig äcklad – det är det som gör konsten så intressant! Museet har ett team av diskussionsguider som du gärna får rycka i ärmen om du vill ställa fler frågor eller behöver tips inför ditt besök.
Om du är en vuxen som besöker museet med ett barn och känner att du behöver stöd i att prata om svåra ämnen med ditt barn, rekommenderar vi online-resurserna från Mannerheims barnskyddsförbund, Rädda Barnen och Pikkujätti.
Du kan också kolla in vår verktygslåda för lärare:
Utställningsbroschyren
Larissa Sansours verk ska upplevas i mörker och därför finns det ingen text att läsa i utställningssalarna. Om ni vill veta mer om konstnären och hennes verk kan ni bekanta er med utställningsbroschyren. Du hittar broschyren i museets nedre aula, i konstverkstaden Studio Rex och på nätet.
Studio Rex
Framtidslabbet
Föreställ dig framtiden – om du kunde räcka ut handen och röra vid den, hur skulle den kännas? Hur skulle en bra framtid kännas, mjuk eller kantig, glänsande eller sprakande? Och hur skulle en mindre bra framtid se ut, vilken färg eller form skulle den ha?
Barn- och ungdomsstiftelsens Framtidslabb bjuder in dig att utforska alternativa framtider och förbättra din förmåga att föreställa dig en bättre morgondag. I utrymmet som skapats i samarbete med Amos Rex bjuds alla in att utmana sin egen kreativitet och bygga filmscener ur påhittade framtider, sin egen eller världens. Uppgifterna är uppbyggda kring kritiskt tänkande om framtiden och riktar sig främst till unga i högstadieåldern (årskurs 7–9) och uppåt. Det är dock fritt fram för alla att delta oberoende av ålder!
I konsten är vi fria att utforska tankar och känslor av alla de slag. Det finns inga rätta eller felaktiga svar.
Skicka dina hälsningar till Ou!
Har du själv sett Ou i museet? Vi kan tipsa om att du ganska säkert hittar Ou vid garderoben i nedre våningen, där hen har byggt ett bo.
Berätta om dina observationer!
Ou kortspel
Spela med Ou!
Hur känns det? Förstå dej på konst med det här spelet.
Ou-kortspelet är perfekt för alla som vill prata om konst och hur det känns – men som behöver lite inspiration! Spela det på en konstutställning, eller egentligen var du än vill.
Psst! Ni kan spela Ous konstkortspel i utställningen! Fråga personalen, om ni inte hittar dem.
Ou
Konstguidningar för barn, med Ou som guide.
