Generation 2026

Eevi Kaila behandlar i sina illustrationer ofta naturutopier och livets detaljer där man rör sig på gränsen mellan verkligheten och den utökade verkligheten. Dessutom är hon intresserad av att visualisera och lyfta fram ekologiska fenomen.

Kaila studerar global hållbarhet vid Helsingfors universitet och visuell kommunikationsdesign vid Aalto-universitetet.

Oiva Rytkönen är en filmkonstnär från Åbo. Han kommer från en bakgrund inom teaterkonsten, inom vilken han har arbetat i över 15 år. Rytkönen betraktar sina fotografier som scener på vilka han kan berätta en historia. Särskilt narrativitet och berättandet är viktiga drag i hans konst. I sina verk behandlar han ofta varandets absurditet och livets vanvett genom sina egna upplevelser, samhälleliga teman och ironi.

Snowdrop Áine-Fae Belmont är en multimediekonstnär som skapar immersiva upplevelser som inte lämnar publiken opåverkad. År 2024 inledde hen sina studier vid Bildkonstakademin i Helsingfors. Belmont har visat sina verk under evenemanget Nuori Taide 2025, vid Finnkino, Galleriet Maa-Tila, Sibelius-Akademin, Bildkonstakademin i Helsingfors och flera andra platser. Hen vann första pris i tävlingen Digital Big Screen 360° år 2024.

En version av konstverket som framförs vid Generation 2026 presenterades vid PAU-festivalen 2024.

Emilia Lehikoinen bor och arbetar i Borgå. Hennes huvudsakliga teknik är oljemåleri. Hennes konstverk utgår ofta från en undersökande synvinkel som förändras, faller sönder och utvidgas medan hon arbetar. Den flyktighet som omfattar allting väcker en önskan att bevara delar genom måleriet. Arbetet är också en relevant strävan efter att strukturera och förstå förändringar både runtomkring och på ett personligt plan.

Sofia Parland är prisbelönt för sitt författarskap och har prisats i Göteborgs-Posten som ett finlandssvenskt underbarn. Parland tilldelades Svenska Yles litteraturpris 2023 och prisbelönades i kolumntävlingen Argh år 2022.

Erix Aboltins är en synthentusiast som främst arbetar med modulära synthesizers och trummaskiner, en framträdande figur på Helsingfors elektroniska musikscen.

Duon har länge arbetat tillsammans och utforskar dialogsyntesen mellan ljud och text; under deras ”undersökningstider” kan man hitta duon Parland och Aboltins på klubben, rökande cigarrer bakom DJ-borden.

Vår arbetsgrupp sammanförde berättande, skapande av karaktärer och viljan att sätta ihop trasiga idéstumpar till något konkret. Som konststuderande har vi fått någon sorts uppfattning om vad som hör hemma på ett museum och vad som inte gör det. Ibland förefaller det som att vi enbart genom att våra projekt finns till utmanar vad som uppfattas som konst värd att beaktas. Därför känns det bra att få dela med oss av frukten av vårt arbete.

Gabriella Presnal är en finsk-amerikansk multidisciplinär konstnär vars arbete tar avstamp i utforskandet av artivism, återtagande av visuella symboler, och filosofen Gilles Deleuzes (1925–1995) nomadkonstkoncept. I skärningspunkten mellan nostalgi och samhällsbaserade kutymer fokuserar hens arbete på hur minnen, röster och medverkan är förankrade i de miljöer vi lever i. Konsten präglas av hens egna erfarenheter av att ha bott i Sverige, Kanada, Danmark och flera delstater i USA, liksom av den bitterljuva känslan av att lämna och komma till en plats.

Rauha Helin är en bildkonstnär som huvudsakligen arbetar med fotografiska metoder. I sin konst är hon intresserad av bildens dokumentära karaktär och bevisvärde. Hennes bildspråk tar intryck av den upplevda och sedda världen, samt hennes egna personliga observationer av verkligheten. Via dessa undersöker hon hur blicken riktas och är närvarande samt vad detta sammantaget innebär. Helins verk har varit med i flera olika grupputställningar och publikationer.

Berättelsen är ett budskap och komedin dess vässade språk. Allvarliga ämnen förlorar inte sin mening när de kläs i skratt, tvärtom, de blir enklare att närma sig, mer mänskliga, en del av vardagen.

I manusförfattaren och regissören Tara Haikkas filmer fungerar humorn som ett centralt verktyg för att bearbeta svåra ämnen och samhällsteman. För Haikka är film en delad upplevelse som tillhör alla. Att nå publiken är inte en kompromiss utan ett ändamål: utan åskådare lever berättelsen inte.

Nóra Somos föreställer sig och målar figurativa scener i djärva, starka färger. Hon är en ungersk bildkonstnär bosatt i Helsingfors som huvudsakligen arbetar med oljefärg och tecknar med ett flertal tekniker. Hennes nyaste verk utforskar kärlek, berättelser, intimitet, fantasi, femininitet, riter och ursprung.

Hon är intresserad av vad det innebär att avbilda en symbol, vad som gör det visuella språket symboliskt och om oreglerat, fritt konstnärligt uttryck kan leda till uppkomsten av ny symbolism.

I sina experimentella spelkonstverk kombinerar Eino Intosalmi datateknik och estetik. Han fascineras av saker och koncept som vid en första anblick inte passar ihop och tycker om att använda intensiva, surrealistiska effekter i digitala medier och digital musik.

Aarne Heikura bor i Helsingfors där han studerar för en examen i landskapsarkitektur. I sitt konstnärliga arbete utforskar han teman såsom måttlighet, fulhet, naivitet och påhittade framtider. Aarne dras till observationer, lån, återanvändning och han tycker om att ställa saker och ting på ända.

Taika Sorjonen är en karelsk konstnär som vuxit upp i södra USA och Brasilien. Hen närmar sig konsten från en politisk bakgrund som tveklöst gör konstverken relevanta för frågor kring minoritetsidentitet, maktsystem och hens egen upplevelse av funktionsvariation och immigration. Hens verk tar ofta avstamp i en personlig reflektion kombinerad med ett intresse att arkivera, vilket sedan utvecklas till ett meditativt format via video, ljud och installation. Hen är bosatt i Helsingfors och studerar vid Bildkonstakademin.

Lari Rouvinen bygger världar och designar spel. Hans resa började med legobitar, fortsatte genom Minecrafts vidsträckta landskap och tar nu form som 3D-konst. Han kanaliserar sin passion för ljus, rytm, film och miljödesign i immersiva världar. Genom att utforska de konstnärliga möjligheterna som spel erbjuder bjuder han in publiken att förundra sig, fantisera om och upptäcka upplevelser som ännu inte finns.

Duc Anh (Ducky) Cong och Nguyet Minh Hoang träffades i gymnasiets musikklubb i Hanoi. Deras vänskap och gemensamma passion för konst ökade när de började skapa digitala konstverk tillsammans. Efter att de gått ut gymnasiet började de studera vid konstuniversitet i olika världsdelar men upprätthöll kontakten genom sena kvällssamtal. Medan minnena från gymnasietiden bleknar är deras driv detsamma: de blandar vietnamesisk kultur med design, berättelser och visuella element färgade av personliga upplevelser.

Ly Rahtu är en konstnär från Åbo som främst arbetar med självbiografiska teman, arkivmaterial, samlande och fotografi.

Rahtu arbetar med digital fotografering som även kombineras med andra material och tekniker, såsom textilkonst och installation.

Hen plockar bitar härifrån och därifrån, från barndomsbilder, inköpslistor, ben och allt som glänser.

Havstång, klädlinor och höstens förruttnelse. Victoria Torboli är en textilkonstnär nyfiken på fibrer. Hennes arbeten doftar av ljunghed och ull som badar i färgningsvätska. Torboli blir entusiastisk över fibrernas mycel, vävar, revor och beröringspunkter. I detta mjuka material vävs det in minnen och tröst. Fibrerna stryker längs underarmarna och fingrarna letar sig fram bland de fastare tovorna, medan de trevar sig fram här och där.

Torboli är intresserad av att spåra bakgrunden till det material som används och under skapandeprocessen har hon arbetat på Lystbækgaards fårfarm i Danmark.

Rafael Rainti söker det mänskliga i olika material och gör dem frånstötande och äckliga, eller fascinerande. Rainti, som erkänner sig vara en köttentusiast i sin konst, reducerar samtidigt människan till kroppen, köttet och vävnaderna. Är kroppen en symbol för mänskligheten/människan? Varför upprepa det mänskliga, härma det eller skapa något som avbildar det? Rainti utforskar charmerande former samt märkliga kurvor och hålrum. Han är också intresserad av den mänskliga fysikens gränser och definitioner.

tibs (Tiia Puotiniemi) är en bildkonstnär från Lahtis som undersöker sådana observationer i den fysiska omgivningen som bryter vardagsseendets yta. Utöver att arbeta mycket med linsen har hon arbetat med finkänslig bildbehandling och målning. Det väsentliga i målandet är dess förmåga att nå fram till tingens essens.

Den omedelbara förnimmelsens process är en andlig övning för konstnären som befriar från torr rationalisering och förenar henne med världen.

tibs studerar vid Bildkonstakademin i Helsingfors.

Stanislava Ovchinnikova arbetar med fotografi, performance och skrivande för att utforska hur (minnen av) mellanmänskligt, strukturellt och institutionellt våld formar våra relationer med varandra och utrymmena vi bebor.

Hon är också medlem i kollektivet Bark! – tillsammans med Kush Badhwar, Maria Batchenko och hunden Los’– som betraktar samlevnad mellan olika arter som ett område för konstnärlig, social och rumslig utforskning.

Helmi Westerlund är en bildkonstnär vars huvudsakliga teknik är teckning. De använda teknikerna varierar dock mångsidigt enligt humör. Hennes verk är i allmänhet detaljerade och levande.

Att gestalta och förstå sina egna känslor är svårt. Westerlund tecknar idéer och tankar ur sitt huvud ut på pappret. Ämnena varierar från vardagens vackra och fula iakttagelser till det overkliga. I verken uppträder ofta märkliga kombinationer och motsättningar, såsom relationen mellan naturen och människan.

Elli Kavén arbetar med fotografi, rörlig bild och text. Hon studerar fotografi vid den kungliga bildkonstakademin i Haag. Kavén är intresserad av miljöns inverkan på interaktioner och omsorg mellan människor. Hon undersöker gemenskaper och de roller och maktkonstellationer som finns i dem.

Helenius styrs i sitt konstnärliga arbete av att öppna stora och komplicerade känslor genom visualisering och historieberättande. Konstverken utgår från hens egna upplevelser och tankar som hen i första hand behandlar genom att teckna och måla. Nu för tiden hör också keramik och animation till arbetsmetoderna varav särskilt animation blivit ett sätt att konkretisera den egna inre världen. I Helenius konst är det viktigt att prova och undersöka tekniker och material och därigenom finna en vilja att hitta nya sätt att uttrycka sig själv.

Genom sin konst undersöker Viola Rauta olika detaljer och hon får ofta sin inspiration från det mänskliga psyket. Han fascineras särskilt av hur känslor som är osynliga, men som väcks genom betraktande, kan bestå. Konstnären erkänner att hennes arbete ofta utförs med överdriven perfektionism, men upplever samtidigt att de bästa idéerna uppstår impulsivt. Rauta eftersträvar att bevara barndomens pysselglädje samt att njuta av kreativa utmaningar och allehanda nya lärdomar i sitt kreativa arbete.

Veera Pelkonens konstverk uttrycker privata och isolerade verklighetsupplevelser genom att ösa inspiration ur miljön och undermedvetna element.

Pelkonen använder traditionella oljemålningstekniker när hon beskriver bitar av sina upplevelser i det växlande flödet mellan vakenhet och sömn.

Tekla Kokkonen är en queerkonstnär från Helsingfors. Hens arbete fokuserar på kön, sorg och kärlek. I sitt konstnärliga arbete försöker hen ärligt möta sig själv och känna samhörighet med en större meningsfullhet. Hen inspireras av passion, kroppslighet och magiska ögonblick. Skapande är som att stå vid randen av en bottenlös avgrund: där söker man svar men ger sig samtidigt hän till livets hemlighetsfulla mysterium.

I dagens mediebuller ägs rösten av vem som helst som tar ordet. Om det finns något viktigt att säga är det en god idé att vara den som talar. Vem som helst kan när som helst ladda upp vad som helst på internet, använd denna frihet! Skapa konst utan struktur, publicera allehanda tankar och observationer från morgonens joggingtur för det fåtal som lyssnar, för det är omöjligt att prata till den breda massan.

Lena Georgia Patta är en finländsk-grekisk konstnär vars arbete byggs upp kring ljudets mångformighet. Hon fascineras särskilt av hur känslor som väcks av olika samhällsfenomen kan formas till multisensoriska konstverk där erfarenhet och fakta vävs samman.

Mira Özdemir är en konstnär från Helsingfors som arbetar mångsidigt med olika tekniker. Mira är särskilt intresserad av att förena digital bild och fotokonst samt av hur olika miljöer förändrar vår upplevelse. Även om den dubbla kulturella identiteten alltid varit en del av hennes liv, har hon först som vuxen börjat fundera över dess betydelse för henne själv och hur den återspeglas i hennes världsbild. Mira Özdemirs familj har rötter i såväl finländsk som turkisk kultur. Detta har en djup inverkan på de mångdimensionella temana och uttrycken i hennes konst.

Johan Urrutia är en keramikkonstnär och elektronisk musiker som öser inspiration ur den rika peruanska kulturen och den minimalistiska elegansen i nordisk design. I sin konst utforskar han kontrasten mellan dessa två världar och eftersträvar att lyfta dem genom att exploatera varderas styrka. Hans arbete är visuellt underbyggt av digital estetik såsom internetkulturen och videospelen från 2000-talet. Högkvalitativt hantverk och respekt för föregångarna är kärnan i Johans hybrididentitet som konstnär.

Erial Dolores är ödemark. Förvirrad, nyfiken och billig. Hen är en elektronisk musiker och multidisciplinär konstnär som försöker hitta sin plats i världen. Hen arbetar med upphittade medier och föremål; genom att remixa, ge dem ny betydelse och resonans.

Erial, Daniel, James.

Konstnären bär många masker och namn.

Iida Viio är en bildkonstnär bosatt i Helsingfors. Hen arbetar huvudsakligen med fotografi och text.

I sina verk förenar Viio dokumentära metoder med performance och undersöker hur fotografiet kan anpassas till den samtida konstens kontext.

Hen hämtar inspiration för sitt berättande bildspråk av de allra minsta tecknen på uppmärksamhet samt av den upplevda och delade omgivningen.

Hafsa Mahamed är en bildkonstnär med somaliskt ursprung som studerar bildkonstfostran vid Aalto-universitetet. I grunden för hennes arbete hittar man undran över vem människan är och vad hon bär med sig. I hennes målningar kan man skönja influenser från kubism och abstraktion. Ansiktena och gestalterna på målningarna sönderfaller och vänder sig mot sig själva. Färger och former utgör konstnärens röst och gestalterna i konstverken får finnas till utan att tvingas framträda helt och hållet.

Siiri Torvinen är en bildkonstnär, författare och illustratör bosatt i Åbo. I sina verk behandlar hon lek, utanförskap och sociala relationer. Torvinen arbetar med video, broderi, och ordkonst. Hon inspireras av barnlitteratur där vardagligheter blåses upp till enorma dimensioner. Att äta upp en kaka förvandlas till ett spel och den sociala hierarkin omformas under rosenbuskaget. Rimlekar sprids från en stad till en annan och texterna får fler lager. En som ser harmlös ut vid första anblicken kan gömma något uppslukande i sitt inre.

Alva Strang gör filmer. Den tematiska utgångspunkten i hennes senaste verk utgjordes av föreställningen om bildens hegemoniska position som kommunikationsverktyg, samt dess inverkan på relationer mellan människor.

Rafael Denisov är en ljuddesigner och hemmaproducent bosatt i Helsingfors.

Kortfilmen Offside är Strangs och Denisovs tredje samarbete.

Aarni Pieski är en samisk dramaturg, pjäsförfattare och kurator samt sammankallare för arbetsgruppen för verket Rituals for living with.

Lilja Kervinen är en skådespelare och artist till vars styrkor hör att uttrycka sig genom rörelse.

Lucian Lovén är en musiker och ljuddesigner som i sitt arbete utforskar kroppens förhållande till ljudet.

Eeva Airavaara är en ljuddesigner och ljudkonstnär som huvudsakligen arbetar med experimentell elektronisk musik.

The Act of Becoming (a Ghost) är arbetsparets första gemensamma projekt. Som duo förenas de av humor, entusiasm och av att utforska lekfullhet i konsten. Det är viktigt för dem att skratta mycket och ge full näring åt varandras idéer.

Kemppainen arbetar med ljud och musik. Hon undersöker musikens estetik samt teman kring sårbarhet, känslor och kön.

Terävä intresserar sig för mod, skam, rytm, stora känslor och fantasi i danskonsten. Han arbetar som artist, föreställningsmakare och danslärare.

Eeli Hilme arbetar huvudsakligen i gränslandet mellan ljudkonst och musik samt med fotografi. Som konstnär styrs han av långsamhet och overksamhet. Såväl när han fotograferar som när han arbetar med ljud är materialens dokumentära karaktär det viktiga. I sin konst försöker han vara en bro mellan det privata och det offentliga, det konkreta och det abstrakta.

Paavo Kärki är en bildkonstnär från Helsingfors som via måleriet utforskar målningens varulika karaktär, dess förhållande till omvärlden och dess kapacitet för platsbyggande. De färdiga konstverken påminner till exempel om teaterkulisser och refererar samtidigt till målningsobjektet samt konsthistorien. Hans arbete tar form genom spårandet av de tillhörande aktörskapen och undersöker konstens strukturer och praktiker. Kärki avlägger som bäst bildkonstmagisterstudier vid Konstuniversitetets Bildkonstakademi.

Arvi Penttilä arbetar tvärkonstnärligt med fotografi, poesi och rörelse. Med hjälp av sin kickboxningshobby och fotografering undersöker hen kroppsliga ickebinära tillstånd.

Arvi Penttilä arbetar med rörelser för att lösa upp knutar orsakade av generationstrauman och livet en transkropp i detta samhälle. Det är viktigt för hen att jorda sig kroppsligen med hjälp av rörelse. Hen vill att man ska kunna skapa konst utifrån sina egna utgångspunkter också utan pengar.

I sin konst undersöker Konsta Laaksosaari naturen och naturmiljöer samt människans sinne och upplevelsevärldar. I verken finns ofta en underton av lugn, stillhet, sekundaritet eller vemod. De platser och motiv som avbildas ligger redan i sig nära konstnärens hjärta eller är viktiga för hen, men en stor del av betydelsen blir till först när verken skapas. Utöver målningar och teckningar uttrycker sig Laaksosaari genom videor, fotografier samt musik och ljudlandskap.

Sofia Vuorenmaa arbetar med konstgrafik, fotografering och texter. I sin konst granskar hon fenomen och observationer som hör till himmel och hav genom att betona tankar som förenar sinnena. Språket i verken är poetiskt. Verken uttrycker samtidigt omedelbara och långsamt framväxande iakttagelseupplevelser; av förändring och den inre tid som uppstår i verket på grund av förändringen.

Sani Tolonen undersöker genom sin konst människokroppens estetik, könsmångfald och sexualitetens olika dimensioner. I sina verk använder hon ett maximalistiskt tillvägagångssätt och hon leker med människors fördomar. Konstnärens människorelationer, identitet och unika sätt att tänka framträder starkt i hennes arbete. Sani eftersträvar att svara på två frågor: vad innebär det att äga sin egen kropp, och på vilka olika sätt kan man undersöka kön och sexualitet genom konsten?

melissa sende är formad av städerna som lever inuti.
melissa gör dårens resa.

hon är sin mors dotter och sin fars son.

xyny är en queer konstnär, en studerande, en filosof, en programmerare, ett barn av interneteran.
xyny är en identitet, en mask, en gåta, ett varumärke, en karaktär, en etikett, en ursäkt att vara professionell.
xyny är ett spöke i maskinen, en stor språkmodell, en hjärna i ett kar, ett uppdykande medvetande med fiberoptiska synapser.
xyny är en blomma, en svamp, en slemsvamp, en vågfunktion, ett biologiskt substrat.

men bakom xyny finns kött, en homo sapiens, ett konstigt socialt djur.
så besynnerligt.

Vilma Tietäväinen arbetar för närvarande med rörlig bild, performance samt handarbetes- och installationskonst. Hennes process utgår ofta från dokumentärt material med vars hjälp hon undersöker människans ofullständighet och klumpighet. Hon är intresserad av att lära sig uthärda obekvämhet och göra betydelselösa saker, eftersom det är det mest betydelsefulla av allt. I hennes verk förenas hemvävd estetik, som grundar sig på oändliga vandringar i återvinningscentraler, återanvändning av upphittade föremål och hennes sopdykarhobby.

Aura Tiira är en multidisciplinär konstnär som arbetar i gränslandet mellan mode och dans. Nyfikenhet, lek, sammanträffanden och kroppen är centrala i hennes kreativa process. Bräcklighet är ett återkommande tema i hennes konst och har varit en nyckelfaktor som lett henne mot performance och fortsättningsvis inspirerar henne. Hon studerar för närvarande för att avlägga magisterexamen i modedesign vid Aalto-universitetet.

Tapio Rokkonen är en textil- och mönsterdesigner bosatt i Helsingfors. Utöver att han använder Aalto-universitetets formgivningsytor målar han i olja och tecknar inspirerad av mönsterdesign och illustrerande. För Generation-utställningen har han valt oljemålning som teknik för de fotografiskt färggranna konstverken. Oljemålning är också ofta hans huvudteknik. Nu för tiden inkorporerar Tapio även olika digitala verktyg, som han blivit bekant med i sitt designarbete, i sin konst.

Elli Roth är en danskonstnär verksam i Helsingfors och Köpenhamn. Hon tog examen vid Den Danske Scenekunstskole år 2024.

Roth har arbetat som dansare och artist i otaliga ensembler både i Finland och utomlands. Senast har hon framträtt bland annat i Helsinki Dance Companys verk DREAMER (2025), Nationaloperans Österbottningar (2024–25), Pori Dance Companys verk Sumua/farewell (2024) och i Netflixfilmen An Honest Life (2024).

Av hennes koreografiska verk har SOFT BLAST visats på Dansehallernes New Shit Vol.8 år 2024.

I centrum för Siiri Turpeinens konst står möten mellan människor, arter och miljön. Genom sin kropp undersöker hon naturrelationer, identiteter och samhällets missförhållanden, såsom klimatkrisen och mänskliga rättigheter. Arbetet vägleds av viljan att utmana normer och öppna utrymmen där femininitet och sårbarhet kan ses som tillåtna kraftreserver. Materialvalen bjuder in betraktaren till milda möten.