Hur konst berör eller inte berör oss är något som vi inte alltid ens själva riktigt begriper, än mindre kan klä i ord. Så känns det, tillsvidare är den första utställningen på Amos Rex som ger en bred presentation av museets samlingar genom en rad verk som talar till känslorna. De drygt etthundra utvalda verken vägleder besökarna från isolation till empati, från extas till nostalgi. Hur vi än känner oss inför verken kunde vi kanske närma oss dem med samma attityd som den förtjusande och svårdefinierade varelsen i Juhani Linnovaaras verk Den nyfikne (1969): framåtlutande, med alla sinnen alerta.
Utställningens titel Så känns det, tillsvidare refererar – förutom till Kari Cavéns mångtydiga verk (1990) – till känslornas vaghet och flyktighet. Utställningens fem teman är inlindade i olika känslor, men också virade om varandra. Från förkvävda mentala undervattenslandskap svävar vi via konstens andlighet mot nostalgi, mot verbaliserade känslor och den stämning som materialen och våra sinnen väcker. Också utställningens teman smälter samman och bildar korsande stigar som besökaren kan vandra, lyssnande till sin egen upplevelse.
Ett museum utan samlingar är inget museum – hela museiväsendet härstammar egentligen från människans naturliga behov av att samla. Vem som samlar och på vilka grunder det sker spelar naturligtvis roll, liksom också vad som visas på utställningarna. Att bygga konstsamlingar och ställa ut verken inbegriper därför alltid maktbruk. Med de val som görs utformas samtidigt framtidens konsthistoria och därmed också vår uppfattning av världen omkring oss. Samlingarna – tillsammans med utställningsprogrammet – tecknar också museets eget porträtt. Amos Rex sköter Föreningen Konstsamfundets konstsamling som består av mer än 6 000 verk. Basen är den samling på cirka 400 verk som affärsmannen, tidningsförläggaren och konstmecenaten Amos Anderson (1878–1961) byggde upp. I museet Amos Andersons Hem, som öppnades på Georgsgatan i Helsingfors våren 2023, och i Söderlångvik gård på Kimitoön finns permanenta utställningar, främst med äldre verk ur samlingen.
Den omfattande samlingsutställningen presenterar mer än 100 verk ur samlingen av 76 konstnärer från 1960-talet till nutid. Utställningen innehåller ett brett utbud av målningar, installationer, skulpturer, videokonst, fotografier och ljudkonst.
Utställningen har kuraterats av Kai Kartio, Krista Mamia, Kaj Martin och Katariina Timonen med känsla och talang.
Konstnärerna på utställningen är
Martti Aiha, Petri Ala-Maunus, Henni Alftan, Ville Andersson, Pia Backström, Juhana Blomstedt, Elina Brotherus, Kari Cavén, Maria Duncker, Saara Ekström, Carolus Enckell, Leonora Fredriksson, Susanne Gottberg, Kaisaleena Halinen, Tiina Heiska, Heli Hiltunen, Ylva Holländer, Kari Huhtamo, Petri Hytönen, Kauko Hämäläinen, Icelandic Love Corporation, Petra Innanen, Aarne Jämsä, Keiken, Kaisu Koivisto, Matti Kujasalo, Jarmo Kukkonen, Tiina Laitanen, Ahti Lavonen, Henrika Lax, Juhani Linnovaara, Liisa Lounila, Jan Olof Mallander, Åke Mattas, Elina Merenmies, Ernst Mether-Borgström, Marika Mäkelä, Viljo Nieminen, Lars-Gunnar Nordström, Thomas Nyqvist, Perttu Näsänen, Hans Op de Beeck, Sara Orava, Paul Osipow, Kalervo Palsa, Roland Persson, Caroline Pipping, Pauno Pohjolainen, Vesa-Pekka Rannikko, Raimo Reinikainen, Anna Retulainen, Hans Rosenström, Eino Ruutsalo, Janne Räisänen, Emma Rönnholm, Stiina Saaristo, Maiju Salmenkivi, Pia Salo, Timo Sarpaneva, Kim Simonsson, Carl-Erik Ström, Mari Sunna, Risto Suomi, Aimo Taleva, Oona Tikkaoja, Tommi Toija, Anu Tuominen, Minna Tuominen, Pauliina Turakka Purhonen, Marianna Uutinen, Kari Vehosalo, Camilla Vuorenmaa, Viggo Wallensköld, Jan Kenneth Weckman, Sofia Wilkman och Henry Wuorila-Stenberg.
Breathe – andas liksom
Amos Rex’ första museipublikation riktad till unga
Hur borde man bete sig på ett konstmuseum (eller här i världen överlag)? Och varför är konst så konstigt? Vad händer om man inte fattar något alls?
Lumi och Niki, 14 år gamla och best friends forever, åker till Helsingfors. Det viktigaste med resan är naturligtvis att komma bort från ”Fisboda” men de ska också titta på Lumis kusins konstverk som blivit valt (!!!) till en utställning på ett stort konstmuseum. Kusinen har bara inte gått med på att berätta hur verket ser ut. Konstmuseet är ändå inte riktigt vad Lumi och Niki hade förväntat sig.
Breathe – andas liksom utforskar hur de vuxnas museivärld ser ut genom de ungas ögon. Men framför allt berättar boken om hur viktigt det är att dela glädje, besvikelser, ångestkänslor och naturligtvis en chipspåse med sin bästa vän.
Bokens författare Melanie Orenius och Laura Porola är bildkonstpedagoger vid Amos Rex konstmuseum. Händelserna är inspirerade av verkliga möten mellan museipersonal och besökare och väcks till liv av Ulla Donners illustrationer.
Fast Lumis och Nikis besök skulle kunna ske på vilket museum som helst, visas några av konstverken i boken exklusivt i den aktuella utställningen Så känns det tillsvidare fram till den 8 september.
