The Secret Capital of EGS:
3. Visuella anvisningar för en oenhetlig stadsbild
plats: karhu concept store skyltfönster, glaspalatset, mannerheimvägen 22–24
Stadens ansikte är fullt av bokstäver, största delen maskinproducerade och kommersiella. Men en del skriver fortfarande för hand.
Nu har vi kommit till platsen för de neonljus som hör till huvudstadens mest kända. Glaspalatset är känt för sina blinkande ljus och när man rör sig i staden ser man också i övrigt en hel del text, namn och budskap. De flesta är finansierade med pengar, allt oftare är de maskinskrivna.
Här och där i huvudstaden kan man dock upptäcka också handskrivna texter och initialer. De är grova, ibland lite rinniga och man ser inte alltid tydligt vad det står. De är hälsningar från republiken EGS. En av dessa hälsningar lyser en kort stund i ett skyltfönster: EGS tre bokstäver.
Det handlar samtidigt om en bild, en text och ett namn, för i republiken EGS väljer invånarna själva sitt eget namn och vanligtvis är de bara några bokstäver långa, som detta. De är täcknamn, konstnärsnamn och hedersnamn, på inget språk och samtidigt på alla språk. Med namnet får konstnären en ny nationalitet utan hemland eller kön. Det hör till att teckna sitt namn som en del av staden.
I republiken EGS väljer invånarna själva sitt namn.
I den vanliga världen har man också förhållit sig fientlig till hälsningarna från republiken EGS. Under åren 1998–2008 jagade beslutsfattarna, poliserna och väktarna i Helsingfors unga konstnärer i nolltoleransens namn – för att stoppa klottret, som de sa. Målet var att trygga stadens offentliga ansikte och texter.
Reklamer och skyltar tilläts; graffiti, klistermärken och affischer förbjöds. Republiken EGS bundsförvanter och ambassadörer slog tillbaka och till sist segrade konstnärerna.
I dag kan man fortsättningsvis se en del skikt i Helsingfors. Det finns kvar arkitektur från olika tidsperioder och även om bokstäver främst syns i reklamer finns de också på elskåp och lyktstolpar.
Det finns knappt några reklamer i republiken EGS och om det finns så inbjuder de till gemensamma festligheter. Men det finns desto mer av människornas egna texter i riket, för här har alla rätt att skriva sitt namn i staden.
Republikens tokroliga stadsbild
I vanliga Helsingfors, precis som i alla stora städer, har man länge velat styra och kontrollera hur vårt gemensamma rum ser ut, känns och låter. Det kan ses mot en önskan att förenhetliga, standardisera och göra sterilt. Samtidigt har man velat avgränsa den grupp som får definiera stadens ansikte och skriva stadens ord.
På 1960- och 1970-talen fick detta kontrollbehov sitt utlopp i en våldsam rivningsiver. Tiotals nyklassicistiska byggnader, trähus och jugendpalats revs. Målet var att riva bort skiktningen, alltså de historiska nivåer och rynkor som gör en stad levande.
Idealiseringen av ett disciplinerat stadslandskap nådde sin kulmen på 1970-talet i och med stränga fasadanvisningar och samtal om miljöestetik. Allt dekorativt och innovativt stämplades som visuell nedsmutsning. Man påstod rentav att de färggranna neonljusen stressade stadsborna. Som lösning erbjöds den tyska, osmyckade typografin Akzidenz Grotesk. Man ville avgränsa färgerna till vitt och blått. Om denna vision hade blivit verklighet skulle Helsingfors se ut som en gammaldags telefonkatalog, informativ och fungerande men frånstötande tråkig.
I republiken EGS ska man ha ett öppet sinne och förhålla sig med humor till huvudstadsbilden. Det ska finnas skrovlighet, överraskningar, oegentligheter och fel i en stad – vackra och fula ting sida vid sida. Det sirliga, roliga och opraktiska är välkommet. En stad är inte ett resultatorienterat eller reglerat system. En dysfunktionell stad kan fungera, full av färger och ord som inte ryms i en tabell.
Fortsätt till Tresmedersplatsen. På vägen kan du spana in spelningsaffischer, klistermärken och hälsningar från republiken EGS.
Utomhuskommunikation i Republiken EGS huvudstad på 1970-talet.