Livslinjen
Våren 2019 presenterar Amos Rex den belgiske målaren René Magritte (1898–1967). Det är första gången konstnären presenteras i Finland. Magritte, som anses vara en av surrealismens ledarfigurer, är särskilt känd för att i sina verk vända upp och ner på vardagsverkligheten: ett äpple fyller ett helt rum och en näsa förvandlas till en pipa. Vår uppfattning om det välbekanta rubbas plötsligt och blir förvirrande.
Under Magrittes surrealistiska perioder var hans mål att komma underfund med människans gåta. Han närmade sig svaret på den universella frågan med sin konst som utgångspunkt. Genom djuplodningarna i vardagsverkligheten försökte han komma åt verklighetens dolda mysterier.
Utställningen ger ordet åt konstnären själv: utgångspunkten är Magrittes föreläsning Livslinjen som han höll i Antwerpen 1938. Det var en av de få gånger när den gåtfulle konstnären berättade om sina arbetsmetoder och om sina konstnärliga drivkrafter. Magritte var annars ovillig att förklara sina verk som gav glimtar av hur ”världens mysterium” kunde se ut i visuell form.
Utställningen ger en mångsidig bild av hur Magrittes arbete utvecklades i olika etapper. Magrittes livsskeden och tankar illustrerar resan genom konstnärens händelserika karriär, ända från förstadierna till surrealismen till det han själv kallade ”idiotarbeten”. I anknytning till Magritte-utställningen visar Amos Rex hela stumfilmsserien Fantômas av regissören Louis Feuillade.
Utställningen är ett samarbete med konstmuseet i Lugano, Schweiz. Kuratorer för utställningen är de belgiska experterna på surrealism, chefen för fotomuseet i Charleroi Xavier Canonne och konsthistorikern Julie Waseige.
Magrittes surrealism
Surrealismen är en inriktning inom modern konst, litteratur och film som i huvudsak var aktuell mellan världskrigen. Arvet efter surrealismen märks emellertid fortfarande i dagens bildkonst. Rörelsen föddes som en protest mot realismen och kubismen – surrealism betyder ordagrant att vara ovanför verkligheten. Rörelsens ledande figur var den franska poeten André Breton och till de kända surrealistiska konstnärerna räknas bl.a. Salvador Dali och Joan Miró. Surrealisterna betonade att konsten föds utan medveten kontroll av förnuft, estetik eller moral, och de intresserade sig för drömmar och psykoanalytisk teori.
René Magritte och hans belgiska krets av surrealister skilde sig emellertid från denna skara genom att använda verkligheten som medel för att ifrågasätta denna. Magritte var inte i första hand intresserad av det undermedvetna, utan studerade genom sin konst verkligheten som en opålitlig och ideologisk struktur. Genom att spjälka upp och låna element av verkligheten var det möjligt att närma sig grundläggande frågor om människans vara, med Magrittes ord ”världens mysterium”.
