Underjorden

2.4–21.8.2022
Mariele Neudecker, Over and Over, Again and Again, 2004, Bild: David Lambert.

Den underjordiska världen är gåtfull, spännande, lockande, farlig och mystisk. Under jordytan finns inte bara jord, mineraler och rötter. Där finns också vulkanernas glödande magma, underjordiska vattenådror, outforskade grottor, kaninhål, katakomber och metrotunnlar.

Utgående från fyra olika teman undersöker utställningen Underjorden hur konstnärer genom århundradena återgett världarna under våra fötter. På den omfattande utställningen visas 101 verk av 62 konstnärer. Verken för oss in i jordskorpans grottor och håligheter, till mytologiska dödsriken, in i litteraturens kaninhål och i kontakt med de spår som orsakats av att människan utnyttjat jorden.

De samtida och historiska verken på utställningen ger en mångsidig och tidsmässigt omfattande bild av de underjordiska verkligheterna. På utställningen visas målningar, skulpturer, fotografi, installationer och videokonst. Det äldsta verket på utställningen är från 1600-talet och de nyaste verken har gjorts enkom för den här utställningen.

Utställningens konstnärer är:
Roma Auskalnyte, Felipe de Ávila Franco, Per Barclay, Antoine-Louis Barye, Ursula Biemann, Louise Bourgeois, Tom Claassen, J. F. Clemens / Nicolai Abildgaard, Johan Christian Dahl, Tacita Dean, A K Dolven, Gustave Doré, Cho Duck-Hyun, Cecilia Edefalk, Magnus Enckell, Anna Estarriola, Akseli Gallen-Kallela, Helene Garberg, Ane Graff, Håkon Gullvåg, Inma Herrera, Nicola Hicks, Leif Holmstrand, Peter Johansson, Per Kirkeby, Jussi Kivi, John Augustus Knapp, Britta Marakatt-Labba, Lucila Mayol, Elina Merenmies, Gustav Metzger, Félix Nadar, Joar Nango & Ken Are Bongo, Ernesto Neto, Mariele Neudecker, Tuula Närhinen, João Penalva, Giovanni Battista Piranesi, Tal R, Eduard Riou, Pipilotti Rist, Auguste Rodin, Nina Roos, Hans Rosenström, Martinus Rørbye, Geir Harald Samuelsen, Sten Are Sandbeck, Nedko Solakov, Axel Straschnoy, Pascale Marthine Tayou, John Tenniel, Katja Tukiainen, Marianna Uutinen, Marko Vuokola, Jens Ferdinand Willumsen, Per Wizén, Joseph Wright of Derby & YOUNG-HAE CHANG HEAVY INDUSTRIES

Teman

Geologi: grottor och hålrum

För människan har grottan varit ett hem, men också en kultplats. Världens äldsta bildkonstverk är grottmålningarna som gjordes för tiotusentals år sedan. Under konstepoken romantiken uppstod ett särskilt intresse för grottor och vulkaner.

Joseph Wright of Derby (1734–1797) är huvudsakligen känd för sina landskapsmålningar och porträtt. År 1774 vistades han i Italien, där han utförde fyra målningar föreställande en grotta vid Salernobukten i skiftande ljusförhållanden. Motivet är typiskt för romantikens konst, där storslagna naturupplevelser är centrala.

Samtidskonstnärer som undersöker det underjordiska har således en lång och gammal tradition att bygga på. Underjorden är ett tidlöst tema i konsten.

My­to­lo­gi­er: ned­stig­ning i un­der­jor­den

I den underjordiska världen utspelas gudasagor och myter. Där bor varelser som kan vara skrämmande och hotfulla. Kristendomens helvete placeras oftast under jordytan och beskrivs som en förskräcklig plats dit alla syndare som inte kommit in i himlen skickas.

Katja Tukiainens (f. 1969) målning Dante et Virgile aux enfers (Dante och Vergilius i helvetet, 2019) grundar sig på Inferno-delen i Den gudomliga komedin (ca 1300). I berättelsen tar sig bokens författare Dante och hans guide, den romerske diktaren Vergilius, med Karons båt över floden Akheron till helvetet. Verket är en parafras på Eugène Delacroix kända målning från 1822, som avbildar denna båtresa.

Eduard Riou, illustrationer till boken: Jules Verne: Voyage au centre de la terre, Paris: Librairie Hachette, 1917. Privat samling.

Ner i ka­nin­hå­let: i be­rät­tel­ser­nas djup 

I Lewis Carrolls bok Alice i Underlandet (1865) tar en kanin upp sin klocka ur västfickan, muttrar något och återvänder till sitt hål. Alice följer efter, faller ner i hålet och hamnar i en underjordisk värld där ”inget är som vanligt”. Liknande berättelser om underjorden och dess varelser förekommer överallt i världen, i allt från folksagor till samtida barnböcker.

Många har genom tiderna föreställt sig att jorden är ihålig. Denna teori avfärdades ganska snart, men levde ändå vidare i litteraturen. I Jules Vernes kända roman Till jordens medelpunkt (1864) tar sig en grupp forskare in i jorden genom en vulkankrater på Island. Under jordytan träffar de på besynnerliga växter, djur och naturfenomen. Edouard Riou (1833–1900) illustrerade flera av Vernes böcker. Hans bilder hade en stor inverkan på böckernas popularitet, och de används fortfarande i nyutgåvor.

Män­ni­skans spår: ut­forsk­ning och utsugning

Människan är sin egen största fiende då hon exploaterar underjorden. Det har funnits många orsaker att gräva sig neråt: underjordiska skatter som guld, diamanter och olja, men också kloaker, katakomber och metrotunnlar. Många samtidskonstnärer skapar verk som tar ställning till dessa frågor inklusive politiska konflikter och den ohållbara globala utvecklingen.

Pascale Marthine Tayou (f. 1967) har skapat installationen Diamondscape (2012) som utgår från produktionen av och handeln med diamanter i afrikanska länder. Diamantindustrin och annat utnyttjande av underjordens resurser har orsakat våldsamma konflikter som kostat oräkneliga människor livet, medan hundratusentals blivit flyktingar. Man talar om ”blodsdiamanter” om de härstammar från konfliktområden. Krigen är ofta finansierade med ädelstenar, vilket erbjuder enskilda krigsherrar möjligheten att hålla sig med små arméer, samtidigt som människor exploateras hänsynslöst.